I svenska bostäder anses en ljudnivå från ventilationssystemet som överskrider cirka 30 dB(A) i sovrum och vardagsrum nattetid vara en indikation på ett potentiellt problem. Detta är ingen absolut fastslagen gräns i alla sammanhang, men det är en vanligt förekommande riktlinje som grundar sig i allmänna råd och etablerade branschstandarder. Om ljudnivån överstiger dessa riktlinjer och boendemiljön försämras så pass att den anses vara olägenhet för de boende, är fastighetsägaren i de flesta fall skyldig att utreda och vidta nödvändiga åtgärder. Hur problemet hanteras beror på bostadsform, gällande lagar och rekommendationer, men i allmänhet förväntas fastighetsägaren eller bostadsrättsföreningen förbättra eller justera systemet så att ventilationsbuller återgår till acceptabla nivåer. I denna artikel tar vi reda på mer om ventilation och hur hög ljudnivå som får spridas från denna i en lägenhet.
Ventilation är ett måste för bra luftkvalitet
Ventilationen i en lägenhet är en central del av inomhusklimatet och dess primära syfte är att säkerställa en god luftkvalitet. Genom att tillföra frisk utomhusluft och föra bort fukt, koldioxid och föroreningar bidrar ventilationen till ett hälsosamt och behagligt inomhusklimat. Att erhålla tillräcklig luftomsättning är inte endast en komfortfråga; det är även betydelsefullt ur ett hälsoperspektiv. Dålig luftkvalitet kan leda till trötthet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk och i vissa fall långsiktiga hälsoproblem såsom ökad risk för astma eller allergier. Dessutom hindrar effektiv ventilation att fukt ansamlas i konstruktionen, vilket annars kan ge upphov till mögel och fuktskador på byggnaden. På så sätt skyddar ventilationen inte bara de boende, utan även själva byggnaden, och utgör därmed en integrerad del av det långsiktigt hållbara fastighetsbeståndet.
Olika typer av ventilationer i lägenheter
I moderna lägenhetsbyggnader och andra bostäder förekommer i huvudsak tre grundläggande ventilationsprinciper: självdragsventilation, mekanisk frånluftsventilation samt mekanisk till- och frånluftsventilation.
Självdragsventilation
Äldre lägenheter och byggnader nyttjar ofta självdrag, där naturliga tryckskillnader mellan inne- och uteluft, i kombination med byggnadens termiska egenskaper, skapar ett luftflöde som rör sig per ”automatik”. Den varmare inomhusluften stiger och sugs ut genom ventilationskanaler, medan ny frisk luft kommer in genom ventiler i väggar och fönster. Självdragssystem är enkla, energisnåla och tysta, men kan vara svåra att reglera och uppnå jämn luftomsättning med. Dessutom kan ljudnivåer variera om draget blir turbulent eller om uteluft drar genom ventiler med högt flöde, exempelvis när det drar ihop sig mot storm ute.
Mekanisk frånluftsventilation
Detta system bygger på fläktar som suger ut den ”gamla” inomhusluften genom frånluftsdon i kök, badrum och ibland klädkammare. Tilluft sker oftast via springventiler eller väggventiler. Mekaniska frånluftssystem är relativt vanliga i flerbostadshus uppförda under senare delen av 1900-talet och framåt. De ger bättre kontroll på luftflödet än självdrag, men kan i vissa fall alstra ljud från fläktar och luftströmmar i kanalerna.
Mekanisk till- och frånluftsventilation (FTX)
I nyare och mer energiprestandaoptimerade byggnader används ofta FTX-aggregat som både tillför och suger ut luft mekaniskt. Genom värmeåtervinning återanvänds en del av värmen i den utgående luften för att värma upp den inkommande, vilket ger energibesparingar och stabilare inomhusklimat. Denna typ av system kan vara mycket effektiv, men kräver mer avancerad teknisk utrustning och kan därmed också potentiellt generera viss ljudalstring. Här är dock systemen ofta noggrant dimensionerade och ljuddämpade för att minimera störningar.
Hur hög ljudnivå får en ventilation sprida i en lägenhet?
Det finns som sagt inga enhetliga, lagstadgade decibelnivåer gällande ventilationsljud som generellt gäller i samtliga lägenheter, men i praktiken följer branschen riktlinjer och rekommendationer från bland annat Boverkets byggregler (BBR), Folkhälsomyndighetens allmänna råd samt standarder inom VVS-branschen, såsom AMA VVS. En tumregel för bostäder är att ljudnivån från fast installerad utrustning, inklusive ventilation, inte bör överskrida cirka 30 dB(A) i rum avsedda för sömn, vila eller daglig samvaro. Detta gäller särskilt under nattetid, då bullertröskeln för obehag är lägre. Ljudnivåer strax ovan 30 dB(A) kan kännas störande för vissa, speciellt i ett tyst rum.
Det är viktigt att påpeka att 30 dB(A) är en ungefärlig referens. Om ventilationsljudet ligger konstant över denna nivå, kan detta betraktas som en olägenhet. För att avgöra om problemet är av tillräcklig magnitud för att kräva åtgärder kan miljö- och hälsoskyddsnämnden, bostadsrättsföreningen eller hyresnämnden behöva konsulteras. Erfarna akustiker kan i dessa fall utföra professionella ljudmätningar för att få fram exakta värden och föreslå lämpliga åtgärder.
Vad brukar vara orsaken till det höga ljudet?
I princip alla ventilationssystem kan generera viss ljudalstring. Oljudet kan härröra från bland annat dessa orsaker:
Fläktarna
Mekaniska system innehåller fläktar som snurrar i höga varvtal. Obalans i fläkthjulet, slitage på lager och motorljud kan alla bidra till störande ljud.
Luftflöden genom kanaler
Luft som passerar trånga partier, skarpa böjar eller ojämna kanaler kan skapa turbulens och därmed ljud. Hög lufthastighet ökar risken för väsande eller susande ljud.
Don och ventiler
Självdragsventiler, till- och frånluftsdon, filter och spjäll kan börja vibrera eller ge upphov till pulserande ljud om luftflödet inte är optimalt inställt. Ett tilluftsdon med för litet tvärsnitt kan skapa väsande ljud, medan ett något trasigt galler eller löst sittande ventil kan skramla.
Ett vanligt problem är att systemet är felaktigt injusterat. Om flödena inte är avstämda mot varandra kan övertryck, undertryck och luftströmmar ge upphov till ökat buller. Ett annat återkommande skäl är bristande underhåll: damm, smuts och slitage i fläktar och filter kan orsaka onödiga vibrationer och ljud. I äldre byggnader kan systemet vara dimensionerat för en annan tids ventilationskrav, vilket kan göra det känsligt för modern drift.
Kan man själv påverka ljudet något?
Som boende kan man i begränsad utsträckning påverka ventilationsljudet, men möjligheterna är ofta små utan att involvera fastighetsägaren eller fackkunniga. Några åtgärder man själv kan vidta är:
– Kontrollera att samtliga ventiler är rena och fria från damm. Smutsiga filter kan skapa turbulens och därigenom öka ljudnivån.
– Säkerställa att inga don eller galler sitter löst och vibrerar.
– Inte blockera till- eller frånluftsventiler. Att täppa till ventiler kan ändra luftflödet och i vissa fall öka ljudet i andra rum.
För mer avancerade åtgärder, såsom att injustera flöden eller byta komponenter, krävs normalt en fackman såsom en VVS-installatör. En professionell injustering kan exempelvis ge ett mer balanserat luftflöde, vilket ofta sänker ljudnivåerna avsevärt.
I behov av erfarna och kvalitetsmedvetna VVS-konsulter till såväl nybygget som underhåll av olika slags system? Vänd dig då till Creacon.se!
Riktlinjer att ta hänsyn till
Det finns flera regelverk och riktlinjer som styr hur hög ljudnivå från tekniska installationer, inklusive ventilation, får vara i en lägenhet och andra bostäder:
Boverkets byggregler (BBR)
BBR ställer krav på ljudmiljö i bostäder och byggnader. Här anges generella krav på akustisk komfort, vilket innebär att ventilationsbuller ska hållas på en rimlig nivå.
Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus
Här finns riktlinjer som anger när buller i bostäder kan anses vara en olägenhet för människors hälsa. Även om råden inte är juridiskt bindande utgör de en viktig referens.
Miljöbalken
Denna lag kan användas för att bedöma om ljudstörningar kan klassas som en olägenhet ur hälsoskydds- och miljöperspektiv.
Lokala ordningsföreskrifter och hyresavtal
I vissa fall kan även hyresavtal och lokala riktlinjer spela in och reglera bullernivåer.
Därtill följer branschens aktörer ofta rekommendationer från standarder och praxis, såsom Svensk Standard (SS) och AMA VVS, som specificerar acceptabla ljudnivåer och tekniska utföranden.
Vem bär ansvaret i en hyresrätt?
I en hyresrätt ligger ansvaret för att hålla en godtagbar ljudnivå på ventilationen i regel hos hyresvärden. Hyresvärden är skyldig att tillhandahålla en lägenhet med fungerande och acceptabel ventilation. Om bullret upplevs som störande och överstiger vad som kan anses rimligt, kan hyresgästen vända sig till hyresvärden och begära åtgärder. Om hyresvärden inte vidtar nödvändiga åtgärder kan ärendet tas vidare till hyresnämnden eller miljöförvaltningen i kommunen, beroende på bullrets karaktär och omfattning.
Hyresvärden kan i sin tur behöva anlita VVS-konsultet, ventilationsfirmor, akustikkonsulter eller andra experter för att identifiera orsaken till bullret och vidta rätt åtgärder. Det kan röra sig om att byta fläktaggregat, montera ljuddämpare i kanalerna, justera luftflöden eller förbättra filterunderhåll.
Likaså i en bostadsrätt?
I en bostadsrättsförening är ansvaret däremot ofta uppdelat mellan föreningen och bostadsrättshavaren. Generellt ansvarar föreningen för byggnadens gemensamma installationer, vilket inkluderar ventilationssystemets huvudkanaler, centrala fläktaggregat och övergripande injustering. Om det uppstår buller på grund av brister i dessa gemensamma delar, är det styrelsen och bostadsrättsföreningen som förväntas agera.
Som bostadsrättsinnehavare har man dock ansvar för den egna lägenhetens inre underhåll, vilket kan inkludera exempelvis filterbyten i tilluftsventiler, förutsatt att det räknas som inre underhåll enligt föreningens stadgar. Om åtgärder kräver ingrepp i den gemensamma ventilationen, är det i regel föreningens ansvar. Vid oenighet kan ärendet tas upp på föreningsstämma eller prövas av bostadsrättsnämnden eller i sista hand domstol.
Summering – Hur hög ljudnivå en ventilation får ha i en lägenhet
Ventilation är en förutsättning för ett hälsosamt inomhusklimat och kan vara utförd som självdrag, mekanisk frånluft eller mer avancerad till- och frånluft (FTX) med värmeåtervinning. Medan enkel självdragsventilation ofta är relativt tyst, kan mekaniska system alstra ljud genom fläktar, turbulenta luftflöden och dåligt injusterade don. Generellt anses ljudnivåer över cirka 30 dB(A) i bostadsrum kunna utgöra en olägenhet. Om sådan nivå konstateras bör fastighetsägaren, vare sig det är en hyresvärd eller en bostadsrättsförening, vidta åtgärder för att justera, underhålla eller byta ut ljudalstrande komponenter. Regelverken som styr frågan återfinns i Boverkets Byggregler (BBR), Folkhälsomyndighetens allmänna råd samt Miljöbalken, och ansvaret för åtgärder varierar med bostadsform. Som boende kan man själv endast göra mindre insatser, såsom att hålla ventiler rena, men i de flesta fall krävs professionell hjälp för att komma till rätta med hög ljudnivå från ventilationen.
I nästa artikel här på Byggnation.com diskuterar vi om ämnet tätningslist till ytterdörr. Ett område som inte har mycket bekant med ventilationer, men oavsett lika viktigt vad gäller ljudreducering. Missa inte detta!
